Röde Baronen hette egentligen Manfred von Richthofen och var första världskrigets mest kände stridsflygare, en av Tysklands främsta stridspiloter. Hans smeknamn kom sig av att han målade sitt flygplan rött. Storhetsvansinne enligt vissa men tyskarna applåderade tilltaget och varje gång han flög över landets egna trupper ingöts soldaterna med mod. Han beställde en pokal för varje fiendeflyg han sköt ned men tvingades sluta vid 70 då hans guldsmed inte kunde uppbringa mer silver. I juli 1917 skjuts Richthofen i huvudet under en strid mellan tyska och engelska plan men trots detta lyckades han att göra en kontrollerad landning innan han svimmade. Han kom dock tillbaka till kriget och först den 21 april 1918 mötte han sitt öde. Ingen vet exakt vad som dödade honom då han flög tillräckligt nära marken för att både marktrupper och flygplan skulle kunna ha skjutit mot honom men planet kraschade på engelskt område. De engelska soldaterna kastade sig över planet för att tillskansa sig en souvenir och 15 minuter senare fanns inte mycket kvar. Richthofen fick en högtidlig begravning av engelsmännen som respekterade hans yrkesskicklighet och de bilder man tog vid begravningen släpptes till tyskarna för att visa att deras främste flygare fått ett värdigt avsked.
LZ 129 Hindenburg var det största luftskepp som någonsin byggts, ett tyskt luftskepp bara något kortare än Titanic i längd och med all den lyx som dåtiden kunde önska sig. Dock är Hindenburg mest ihågkommet för den katastrof som utspelade sig på Lakehurst Naval Air Station i New Jersey den 6 maj 1937 – 36 personer dog då farkosten fattade eld vid landning, inför flera journalister och filmkameror. Än idag är det höljt i dunkel vad som hände men trenden med luftskepp dog i och med denna händelse.
Andrées polarexpedition år 1897 bestod av ingenjör Salomon August Andrée, Knut Fraenkel och Nils Strindberg. Den förstnämnde ledde expeditionen vilken hade som idé att resa över Arktis i en vätgasballong vid namn Örnen. Ballongen lyfte från Svalbard i juli och strandade två dagar senare på packisen. Resenärerna skadades inte men var tvungna att ta sig till fots tillbaka över isen och för detta var de inte utrustade eller klädda. De var dåligt förberedda, terrängen var svår och de kom aldrig fram till bebodda trakter. År 1930 återfanns deras kvarlevor på Vitön.
